Mitt Egna Jag

Uppdaterade inlägget 10/12 - 2023

Det var sex år sedan jag gick in i väggen. Jag tampas fortfarande med sviterna från kraschen. Jag känner av det speciellt nu när jag har börjat med aktiviteter på dagarna och ska dela den överblivna tiden med att sköta barn och hushållssysslor. Eftersom jag inte har tiden hemma som jag hade när jag började skriva så kan det ta ett tag innan jag får ut ett inlägg men jag hoppas att jag får in rutinen snart. Min avsikt är att få ut ett inlägg i veckan. Jag tänker att jag ska dela upp min utmattningsresa och börja med händelser tiden innan kraschen. Här nedan kan ni läsa första delen.

Utmattningsresan del 1. Riskfasen 2011 - 2017

Jag har Noonan syndrom och ett av många symtom man kan ha är utvecklingsförsening, vilket jag har. Det gjorde att jag hade och har kämpigt i skolan. Alla ämnen var jobbiga men mina värsta fiender var matte och engelska. Jag behövde konstant påpuschning och hjälp. Om det fastnade, kunde jag liksom se det sväva runt i huvudet utan att jag kunde få det från hjärnan till handen för att skriva ner svaret. Ibland fick jag bilder från böckerna, från vilken sida svaret fanns men själva svaret var suddigt. Mamma försökte lägga fram att jag hade Noonan och inlärnings- och koncentrationssvårigheter men eftersom det inte fanns utredning på att jag hade just det problemet utan att det var ett symtom hos barn med Noonan syndrom och att Noonan inte var så känt då som det är nu. Min största egenskap är att jag är envis och med hjälp av vissa förstående lärare som hjälpte mig klarade jag högstadiet med nöd och näppe. Jag är så otroligt tacksam för dessa eldsjälar som såg mitt behov.

I slutet av vårterminen i nian var jag helt slut. Hjärna var överbelastad av allt slit, ville helst av allt ta ett sabbatsår innan gymnasiet men samtidigt vill jag inte verka vek inför mina föräldrar, så jag sa ingenting. Jag började bageriprogrammet och tog mig igenom 1:an utan att tänka och känna så mycket. Allt var ju nytt och spännande. Under vårterminen i 2:an ville jag sluta, jag var trött på att behöva kämpa så mycket för att få G och jag kände att bageri (som jag gick) inte var för mig. Jag funderade på om jag skulle gå Individuella programmet (som det hette då) istället men envis och rädd för vad andra skulle tycka och tänka, kämpade jag på. I 3:an var jag så färdig att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag sov dåligt och grät ofta. Känslan av att jag inte räkte till, att jag inte var bra nog satte sina klor i mig. Även här ville jag sluta men sa inget. Jag tyckte att varken mamma eller pappa lyssnade på mig. Jag gav sken av att allt var bra. Jag gick på lektionerna och fick betyg (med nöd och näppe) i alla ämnen förutom det stora gymnasiearbetet. Energin räckte inte att koncentrera mig både på de andra ämnena och det stora arbetet, så det blev lidande. I slutet av trean blev jag kallad till möte där de sa att jag inte skulle få ett fullständigt betyg eftersom jag inte hade slutfört gymnasiearbetet. Det här vågade jag inte berätta för mina föräldrar. Jag kunde se deras besvikna miner framför mig och jag skämdes något otroligt. Skolan lät mig dock "sparkas ut" med klassen och vara med på aktiviteterna men jag tog inte studenten på riktigt. Hösten efter gymnasiet läste jag upp ämnen på Komvux för att få ett slutbetyg. Det enda jag visste var att studera och jag tyckte om strukturen och att planera, så därför fortsatte jag läsa på Komvux i några år medan jag bodde hemma. Jag gjorde det också för att jag inte visste vad jag ville med mitt liv. Jag hade ingen självförtroende för att jobba inom bageri och konditori så den idén slopa jag. Efter några år fick jag helgjobb på ett café.

2011 blev jag mamma för första gången. Jag älskade att vara mamma och jag ville helst vara hemma länge med barnet. Jag hade alltid gjort saker som andra ville att jag skulle göra eller som jag trodde att andra förväntade sig av mig så när hen blev 1 år, kände jag mig pressad av att börja jobba och jag blev arbetssökande. Jag hade lite ströjobb men efter mycket funderande sökte jag in på förskollärarprogrammet 2013 och kom in, i Uppsala. Det kändes som att jag var i rätt miljö men det blev för tuft både med skollan och hemma och hösten 2014 bröt jag upp med barnets pappa. Jag mådde inte bra i förhållandet. Det tog säkert ett år efter första tanken kom att lämna tills att jag tog beslutet att bryta upp. Det var den värsta och bästa känslan på samma gång. Jag var ledsen att göra honom ledsen, jag hade ju älskat honom en gång i tiden men jag kände att vi inte ville samma saker eller hade samma värderingar längre och jag kände mig ensam i förhållandet. Kärleken och passionen hade slocknat. Samtidigt var jag lycklig att jag hade gjort något för min egen skull. Jag sa även upp min plats i Uppsala, jag tänkte att jag skulle ta upp studierna i min stad till hösten istället. Jag bodde hos mamma under tiden jag sökte lägenhet. Till våren började jag vikariera på förskolor och fick jobba mycket. Det här halvåret var ett av de bästa i mitt liv. Till sommaren var det slut på grund av sammanslagning och jag fick då jobb som vårdbiträde över sommaren.

Hösten började jag på förskollärarprogrammet igen. Jag gick en termin sedan bad jag om hjälp från studiecoachen. Bortsett från planeringshjälp från henne så blev jag erbjuden att veta en tenta någon vecka i förväg så jag hade extra tid på mig att läsa på men det gav mig bara mer stress för oftast var jag upptagen med andra uppgifter. Det jag verkligen hade behövt var att göra en kurs i taget men det gick ju såklart inte, alla var tvugna att läsa i samma tempo. Jag hängde med så gott jag kunde och dela upp min tid mellan studier, sonen som jag hade på heltid och pojkvännen (min nuvarande sambo) som jag träffade där. Det var inte bara fysiska saker som stressade mig utan även psykiska, bland annat att jag inte hade klarat körkortet under flera försök. Det liksom naggade mig på insidan även om jag försökte lägga det åt sidan medan jag pluggade. Här började jag ana stressen och bristen på återhämtningen men jag tog mig igenom det ganska bra. När jag började termin tre, estetiska ämnen hade jag dragit på mig 7 restuppgifter från de tidigare terminerna, så kanske inte så bra ändå. Det var två större uppgifter men de resterande var det inte så mycket kvar att göra på. Om jag skulle gå vidare till vårterminen var jag tvungen att lämna in uppgifter som motsvarade en hel termin (30 hp) blandat från olika terminer. Jag pluggade som jag aldrig hade pluggat förut och slet dag och vissa nätter för att klara dubbla terminer på en termin men Jag klarade det! Jag var och är fortfarande så himla stolt över mig själv. Måste vara ärlig att säga att jag hade nog inte gjort det lika bra om det inte vore för att barnets pappa hade fått ett ändrat jobbschema och kunde ha hen mer. Under denna termin hade jag även börjat övningsköra med min bror och pojkvännen när jag hälsade på honom. Tyvärr blev termin 4 den värsta jag har varit med om. Jag hade gjort slut på mina reserver och hade inte fyllt på dem som jag borde. Det var här jag tror att symptomen på utmattningen började på riktigt med sömnproblem, ångest och tröttheten men jag gick igenom dem och terminen utan att be om hjälp från sjukvården. Jag hade tunnelseende och gick på ren rutin. Jag lyckades ta körkortet i maj 2017. Det är också något jag är otroligt stolt över. Lika som varje sommar sedan jag började på högskolan jobbade jag även denna inom vården som vikarie. Jag tänkte att jag skulle göra rester under mina lediga dagar och kvällar men jag var så slut att jag inte orkade. Jag kände att jag bara ville vila huvet under min lediga dagar.

Nästa del är Akuta fasen.

 Stressmottagningen har väldigt bra information om utmattningssyndrom och dess olika faser.

Utmattningsresan del 1: Riskfasen - 2011 - 2017

Utmattningsresan del 2: Akuta fasen - Augusti 2017

Utmattningsresan del 3: Återhämtnings fasen

Utmattningsresan del 4: Nuläge